Heeeeeeeeej!!!
Detta blir något jah kallar anslags
tavlan.
Asså sånt jah skriver som konstiga smileys.
Elr förkortningar.
Och aja, sånt som är aktuellt.
De uppdateras antingen varje söndah elr måndah.
Varsågoh att kommentera mkt!

Hej detta ska föreställa mig då asså. Jah har min egna stil. Men favoriten är ju adidas tröjan. Jah älska min adidas tröja och jah älskar shoppa! Just nu har jah lite problem med bloggen. Elr de kanske inte bara är jah? Men de är något fel. Men de är så att jah fortfarande kan blogga

Music Playlist at MixPod.com

Hej detta är Kawaii saker
Kawaii betyder på Japanska söt.
Dette är därför sånt jah tycker är sött.

Hello Kitty figur.
Hello Kitty är mkt populärt i Japan
Jag vet inte var dessa går att beställa men dem e
sjukt söta!

Mobil smycke-
Liten växt inuti en liten miniatyr av en glasburk.
Mkt populärt

Manga figur.
Typiskt japanskt att ha en elr två
sånna här på skrivbordet-
De finns många olika figurer och man kan dessutom göra om dem med
olika delar.

Vad är manga? Manga (Uttalas mah-n-gah) betyder Japanska tecknade serier. De är extremt kända runt om i världen. Mannen bakom manga hette Hokusai och levde runt början av 1800-talet. Han kallade sina bilder för manga. Alla japaner har någon gång säkert läst en manga under sitt liv, manga räknas mer som en kultur i Japan och det finns manga för alla åldrar (Just det från 5 - 80 år). Det finns många olika typer (Genre) av manga, men de mest kända är Shonen och Shôjo. Mangaka : Ibland kan det hända att två eller flera personer jobbar med samma serier som t.ex. Clamp (Chobits). Tecknare som gör manga till ett veckomagasin brukar ha några assistenter som hjälper till för att de ska hinna med 20 - 30 sidor per vecka (Det är dock tecknaren som bestämmer vad de ska göra/teckna) Shônen : Shônen betyder pojke på japanska, och är den största genrer som många Mangaka bestämmer sig för att teckna i p.g.a att mer killar läser manga än tjejer och att fler tjejer brukar gilla Shônen än vad killar gillar Shôjo. Enligt mig så tror jag att tjejer brukar inte gilla alla olika typer av manga de läser medan killar läser allt de hittar framför sig. Shôjo : Shôjo betyder tjej på japanska och är den näst största genre i mangavärlden. Här hittar man Askungen-liknande serier där tjejen alltid är kär i en kille och vill få honom till vilken pris som helst medan alla andra killar runtom henne är kära i henne. Att något katastrof har hänt henne är alltid ett plus i kanten. Du kan alltid räkna med tårar i ögonen när du läser denna typ av manga (skratt kan förekomma också men inte lika ofta). Hentai : Många som inte vet vad manga är brukar tänka först på de nakna bilder de såg genom en kompis på en ritad manga figur och ser då manga som porr fast för småbarn (Hur sjukt det än låter). Ecchi : Denna typ av manga kan anses som hentai fast den är inte lika grov som den. Det finns en del för homosexuella män här också, det brukar kallas för Shonen-ai Mecha : Denna typ av manga är den som vi här i europa känner till mest. Nämligen Mecha som handlar mest om stora robotar som Macross och Gundam Killar, gråter ni när ni läser en shôjo så behöver ni inte oroa er att ni har blivit för känsliga, det är "vanligt". Tjejer däremot, om ni skrattar när ni läser om en tjej som har förlorat både föräldrarna när hon var 10 år och skyller på sig själv så ska ni nog uppsöka hjälp. Nakna mangafigurer brukar man kalla för Hentai och det är en av de mest kända genrer inom manga och läses mest av män i deras 40 årsåldern som antagligen inte har någon fru/flickvän/sambo. Ungdomar brukar läsa Hentai och det är vanligt att känna sig erotiskt när man läser det och det finns många Mangaka som är specialiserade på denna typ av manga. Det finns henati för både homosexuella män och kvinnor också, de brukar kallas som Yaoi (för män) och Yuri (för kvinnor). De är inte lika kända som Hentai men jag kan tänka mig att Yuri blir mer känd i framtiden nu när manga är större och större i europa :)

Tokyo

Tokyo är Japans huvudstad och en av världens största städer, befolkningsmässigt, med sina dryga 8 miljoner invånare. Hela storstadsområdet omkring Tokyo - Stortokyo - har över 35 miljoner invånare totalt, och det är ett av världens folkrikaste storstadsområden sedan 1965. Trots att Japans befolkning faktiskt sjunker ökar Tokyos befolkning.

De små regndropparna smattrade mot bilrutan och ringlade långsamt ner i en riktning åt bilens bakre del på grund av farten. Min pappa Christopher var inte mest känd för att hålla sig inom trafiklagarna utan susade fram som en fartdåre. Jag sneglade mot honom och han mötte mig med ett busigt leende. Jag log tillbaka och skakade på huvudet åt hans fånighet. Sedan mamma och Christopher skilt sig hade jag bott hos mamma. Men nu skulle hon gifta sig. Visst, Peter var snäll och så, men hela omgivningen kändes konstig med honom i närheten. Så jag bestämde mig för att åka till Christopher och bo hos honom. Han var självklart jätteglad över att hans lilla flicka skulle komma hem igen, Men jag skulle sakna mamma och mina kompisar från klassen i Florida. Soliga härliga Florida. Men nu var jag här i Rivesville. Den lilla staden i West Virginia. Och jag var nästan helt säker på att jag skulle tråka ut mig fullständigt. Vad kan hända i en liten småstad egentligen? Jag suckade och drog upp mobilen ur fickan på de tajta jeansen. Inga meddelanden, inga samtal. Detta skulle jag stå ut med i obestämd framtid. "Så hur mår Debbie?" Frågade pappa och gav mig en snabb blick. Jag vaknade till lite av tilltalandet och tog mig samman en aning. "Jo, hon och Peter skulle åka på semester snart. Till Paris i Frankrike. Sen kommer de hem och ska gifta sig." Svarade jag och såg på honom. Hur skulle han ta denna informationen? Han hade väl alltid varit lite avundsjuk av sig? Men så överraskade han mig och svarade med ett enkelt: "Mhm.. Trevligt." Bilen rullade långsamt in på avfarten till det blåa huset. De såg ut precis så som jag kom ihåg det. Den gamla gungan hängde kvar vid den stora eken och hundkojan bredvid altanen stod fortfarande upp trots att det inte funnits en hund är på flera år. Jag minns hur jag brukade leka med våran schäfer River i trädgården när jag var yngre. Men det kändes som en livstid sedan. River var borta sedan länge. Dog av gammal ålder. "Japp. Hem ljuva hem." Sade pappa bredvid mig. Jag öppnade bildörren och hoppade ut. "Herregud, vad det är kallt." Sade jag och lade armarna i kors i ett försök till att skydda mig från kylan. Pappa skrattade och öppnade bakluckan på den silvriga vanen. "Ja, du får ta och vänja dig Hales." "Jag antar det." Sade jag, tog ut en av mina väskor och slängde den över axeln medan jag försökte dölja min bitterhet. "Jag har fixat i ordning lite till ditt rum. Jag tycker det blev ganska fint faktiskt. Du tycker väl om blått?" Frågade Christopher. "Blått är helt okej." Svarade jag. Vi kom in i hallen - som också var densamma - och gick upp på övervåningen. Längst ner i korridoren var mitt rum. Christopher öppnade sovrumsdörren och lät mig gå in först. När jag var yngre hade mitt rum varit Lila med en liten vit säng, en garderob och en bokhylla. Nu när jag kom in stod där en medelstor säng, ett skrivbord, en ny garderob och en ny bokhylla. Allt i vitt eller mörkgrått. Väggarna var målade i en härlig, stormig blå färg som påminde mig om en orkan och de små Kuddarna och överkastet matchade allt men var i någon nyans ljusare blå än väggarna. "Wow. Har du gjort det här?" Frågade jag Christopher och parkerade väskan bredvid skrivbordet. Christopher blev röd om kinderna och log. "Nja... Flickan som jobbade i affären hjälpte mig. Det är inte lätt att veta hur 17-åriga flickor vill att sitt rum ska se ut nu för tiden." Jag gjorde en lätt snurr och sen kramade om honom. "Tack, det är jättefint." Sade jag. "Ingen orsak. Det är roligt att du är hemma igen." Svarade Christopher och strök mig över håret. Han drog bort mig men höll fortfarande om mina överarmar. Man såg snabbt hur han drog på sig sin busiga mask igen. "Vem ska laga middag?" Frågade han. "Jag lagar middag." Svarade jag och tog upp handen. "Ifall jag låter dig laga något blir vi väl antagligen matförgiftade." Lade jag till med ett grin. "Så sant, så sant" Sade han och nickade ironiskt. "Jag ska bara packa upp det viktigaste så jag kommer ner igen om tio minuter." "Låter finfint." svarade han och gick ut ur sovrummet. Jag satte mig ner i sängen och drog upp väskan bredvid mig. Som jag hade sagt tog det tio minuter tills jag kom nerspringande för trappan och in i köket där Christopher satt vid det lilla matbordet på en ranglig vit stol. Jag öppnade kylskåpet och talade med Christopher över kylskåpsdörren. "Ehm.. Vi kanske borde handlat lite." "Juste. Jag glömde det. Finns det inga användbara saker alls?" Svarade han utan att titta upp från tidningen. "Joo, vi kan äta spagetti och ketchup." "Det låter gott. Behöver du hjälp?" Jag började fnissa. Han hade aldrig haft någon kock-talang. Men mamma var urgrym i köket och hittade alltid på massa nya smaskiga rätter. Som tur var hade jag ärvt det från mamma. "Nej tack jag klarar mig fint." Jag hörde hans lättade suck och tog fram en kastrull och pastan ur skafferiet. När väl pastan kokade tog jag fram min mobil och skickade iväg ett sms till mamma om att jag var framme och att jag skulle ringa ikväll. Hon själv brukade alltid vara så nervös över flygresor. Även när det var någon annan som skulle flyga. Pastan kokade klart och Christopher dukade fram tallrikar, bestick, glas och det stora 2-liters paketet med mjölk. Jag satte mig ner och ställde ketchupen på bordet. "Hur ska det bli att gå till skolan imorgon då?" Frågade Christopher när han öste spagetti på sin tallrik. Jag märkte att detta var i ett försök till att starta ett samtal. "Vet inte." svarade jag och han gav över sleven till mig samtidigt som han började hugga in. "Det är konstigt att inte känna någon." "De kommer säkert gilla dig Hales, inget att oroa sig över." Sade han fullt med mat i munnen. "Får väl hoppas." Sade jag och lät samtalet dö ut. Vi satt och åt i tystnad. Ingen sade något mer under hela måltiden. Sedan lutade han sig bakåt och klappade belåtet på magen. "Tack för maten, det satt verkligen fint." "Ingen orsak." Svarade jag och dukade bort allt och ställde det i diskhon. "Jag hade tänkt tvätta efter skolan imorgon så om det är något du behöver tvätta ska du lägga det vid trappan." Jag diskade ur allting och gick sedan upp på mitt rum. Christopher satte sig framför TVn och tittade på någon match. Jag kunde höra när basebollen träffade racket några gånger så spelare slog riktigt hårt. Jag tog upp mobilen igen och slog numret hem till mamma och Peter. Efter några signaler svarade någon. "Hallå det är Peter." "Ååh, hej Peter är mamma där?" "Javisst Haley, vänta lite." svarade han och man hörde honom skrika mammas namn i bakgrunden. "Hon tar telefonen där uppe nu. Hoppas du hade en trevlig flygtur. Hejdå." "Tack så mycket, hejdå Peter." Svarade jag. Efter två sekunder hörde jag hur någon lyfte luren. "Haley, hej!" "Hej mamma." "Hur var din flygresa? Blev det några problem?" Frågade hon hetsigt. "Resan var toppen och helt problemlöst." "Underbart" sade hon och jag kunde se framför mig hur hon slappnade av. "Hur är det hos Christopher?" "Ganska lugnt. Han har gjort om mitt rum. Det blev jättefint." Sade jag och försökte få fram det positiva med att bo här. "Renoverat alltså?" Sade hon förvånat. "Så trevligt. Vad är det för färger?" "Blått och mörkgrått." "Och hur trivs du än så länge?" Sade mamma och ledde samtalet iväg från mitt renoverade rum till de delarna jag helst ville hoppa över. "Det känns... tomt." "Gumman, du anpassar dig snart." Sade mamma tröstande. Sedan hörde jag ett avlägset bang från telefonen och mamma svor högt. "Hales, Vi hörs imorgon. Färgen ligger över hela golvet" Sade hon och jag hörde hur hon mumlade åt sig själv. "Okej, Älskar dig mamma." "Älskar dig också Haley!" Samtalet hade nästan bara varat i en minut. Jag slängde mobilen på sängen och packade upp mina kläder till garderoben. Allt lades på specifika hyllor. När jag var klar hade jag till och med en tom hylla över där jag bestämde mig för att lägga mina gamla gosedjur jag fått när jag var barn. Det var sådant man inte kunde kasta men också ville inte använda. Jag tog upp en kanin och satte den bredvid en teddybjörn sen stängde garderobsdörren och lade mig ner i sängen. Hur skulle morgondagen bli? De skulle väl inte hata mig? Att komma en månad efter skolstarten hade inte varit mitt bästa drag. De flesta kände nog varandra sedan tidigare. Men så kom jag som en ny leksak på dagis. Skulle någon vilja leka med mig? Den nya dockan... Nästa morgon vaknade jag av att Christopher kom in och väckte mig med ett försiktigt: "Är du vaken? Första dagen i skolan." De sistnämnda gjorde så att jag ville gömma mig under täcket och stanna där hela dagen. Men motvilligt gick jag ändå upp, åt frukost och klädde på mig kläder. Pappa stod ute vid vanen och väntade på mig med passagerardörren öppnad. Jag hoppade in och lade skolväskan vid mina fötter. Bilen startade och brummade iväg från huset. "Jag hade tänkt att vi kunde åka och titta på en bil åt dig i helgen." Sade han och svängde in på stora vägen. "Du fyller år snart och så... men du vill nog inte få skjuts av mig varje gång du ska någonstans." Tillade han. "Toppen!" Sade jag. "På lördag?" "Det var det jag hade tänkt, ja." "Ibland är du världens bästa pappa!" "Jag är en naturbegåvning" Sade han och boxade mig lite lekfullt på armen. Vi svängde in på skolområdet och jag spände av mig säkerhetsbältet. När bilen stannade hoppade jag ut och såg upp på mitt nya helvete. Skolan såg ut som ungefär vilken som helst. En stor tegelbyggnad med stora vita fönster. Vad jag beräknade hade skolan ungefär tre våningar och var fullt med elever som än inte visste vem jag var. Hur skulle detta gå?
....
Hur ska detta gå jah? Gå in på www.whisper.webblogg.se och läs fortsättningen!